På resande fot

Redan igår varnade man för snöovädret som skulle komma in över Götaland västerifrån. Vi lyckades hålla undan precis, men när vi kommit fram till Kristianstad satte det igång att snöa på allvar. Vi var väldigt glada att vi slapp köra i det vädret.

Jag är på resande fot. Det är promotionturné för det nya albumet. Vi började i Västerås och fortsatte till Eskilstuna, Norrköping, Tranås, Jönköping, Borås, Göteborg, Uddevalla, Varberg, Frillesås, Malmö, Vellinge och Kristianstad. I morgon bär det av till Växjö och sen till Stockholm igen.

Nu sitter jag i en salong på Hotell Sirius. Det är kväll, och snön vräker ner. Härinne är det lugnt och tyst. I mitt rum står resväskan, och gitarren i sitt fodral. Och i salongen sitter jag med laptopen i knät - det trådlösa nätverket räcker inte riktigt ända fram till mitt rum, men här funkar det. Nyss pratade jag med dottern i telefon. Allt var bra, sa hon.

I natt blir fjärde hotellnatten. Ännu en stad, ännu ett hotell. Ännu ett rum där många andra sovit före mig, där drömmar drömts, tankar tänkts, minnen väckts.

Det bor en resenär i mig. Det flyter nomadblod i mina ådror, jag har flyttargener. För jag gillar det här, det är något i själva resandet, detta att vara på väg, som känns märkligt hemtamt.

När jag var yngre bodde jag en period på Kungsholmen och jobbade vid Hötorget. Jag promenerade till jobbet varje dag – det tog ungefär 20 minuter. Och varje dag gick jag över Kungsbron och tittade ner på tågrälsen och Centralstationen och tågen som kom och gick. Och varje dag samma sug i magen, samma längtan efter att få åka med, få resa, iväg, att få vara på väg.

Jag kan fortfarande känna det där suget i magen när jag kommer in på Centralen.

Att vara på resande fot. Jag älskar det.

Men det ska bli skönt att komma hem.